Älskade Pappa
Igår var en grymt stressig kväll. Hugo bara skrek oavsett vad jag gjorde samtidigt som jag skulle fixa mat till mig och Stefan. Tvätten låg i maskinen och väntade på att bli upphängd och disken hopade sig på diskbänken - det var min tur att diska. Mongo skällde vid dörren eftersom han ville gå ut och kissa och Stefan var helt borta. Han hade försvunnit ner till sin mamma för att kolla på någon räkning. Allt var kaos här hemma.
När älskling kom hem så tog han Mongo på en snabb prommenad så han kunde göra sina behov. Sedan tog han Hugo och de gick in oc badade. Hugo tystnade. Allt blev lugnt. Ingen studsande hund som skällde, ingen skrikande unge som inte slutade oavsett vad jag gjorde. Jag kunde ta en sak i tagen och jag drev igenom hemmet som en ångvält och fixade det som skulle fixas. Sedan blev kvällen lite lugnare.
Visst älskar jag att vara med Hugo; men det finns så mycket annat i hemmet som Stefan inte hälper till med särskillt mycket. Allt det där småplocket som jag alltid har gjort som han aldrig har behövt. Nu finns det helt plötsligt inte tid för det. Det känns lite jobbigt men så är det. Däför är det så skönt när Stefan tar Hugo en stund så jag hinner göra någonting annat. Och kanske pyssla om mig själv lite. Men man kommer väl in i rutiner så småning om. Och när Hugo blir lite större kan han ju sysselsätta sig själv. Nu måste jag sysselsätta honom hela tiden när han är vaken annars blir han uttråkad och då skriker han bara. Men jag har sagt det förut men det tål att upprepas; Jag hade inte bytt ut Hugo mot någonting i världen.
KÄRLEK!
Kommentarer
Postat av: Marie [ Williams Mamma ♥ ]
gud va söt han är hugo =) Man vill bara käka upp han =)
Trackback
