Jag är svartsjuk. En hel del om jag ska vara ärlig. Jag är inte så svartsjuk var det kommer Stefan faktiskt eftersom det inte finns några potentiella hot. Jag litar på Stefan och tror inte att han skulle göra någonting; och helt ärligt så är han nog lite för blyg för att göra någonting heller. Det är ganska skönt faktiskt. Att inte behöva oroa sig, men annars, tidigare har jag haft väldigt ont av andra tjejer i närheten av min kille.

Jag vägrar inse att jag har fel. Jag kan liksom inte ha fel. Så är det bara. Även om någon motbevisar mig så skrattar jag hellre bort det (och folk runtomkring brukar förstå att jag har insett att jag har fel) men jag tänker aldrig erkänna det. Så är det bara och Stefan hatar det. ^^

Ja, det är väl de två värsta tror jag. Orkar inte sitta här och tänka igenom alla mina dåliga sidor, de kan ta ett tag. ^^