♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta
Jag är, förutom alla andra dåliga sidor som jag redan har beskrivit, en väldigt lipande person. Jag lipar till allt. Så då vet ni det. :P
Jag gråter när jag tänker på mina barn och hur lycklig jag är. Jag gråter när jag ser en sorglig film på tv (jag behöver inte ens vara insatt i handlingen, gråtande människor får mig att gråta). Jag gråter när jag är ledsen så klart och när jag inte orkar längre.
Men det som är mest irriterande är ändå att jag gråter när jag är arg. När jag är ledsen så rinner tårarna men när jag är arg så sprutar dom! Helt otroligt. Och naturligtvis så blir jag så arg på mig själv för att jag börjar gråta, när jag är arg, att jag gråter ännu häftigare och kan oftast inte få fram ett ord av vad jag ska säga. Detta brukar i sin tur göra att Stefan skrattar åt mig när jag håller på som jag gör och försöker få fram någonting mellan snyftningar och snörvel, så jag blir ännu argare (om med nu går) och gråter ännu mer. Ja ni fattar varför jag tycker att det är jobbigt eller? Jag brukar försöka gå därifrån och lugna ner mig när jag känner att tårarna är på väg. Gråta i "mitt rum" en stund för att sedan gå ut till Stefan och ge det ett nytt försök... I kanske tre minuter innan det är dax för nästa paus... Våra bråk kan därför hålla på ett tag och vi kan tom glömma av vad det är vi bråkar om innan vi har kommit på en lösning.
(För er som undrar så har jag ändå kommit på en lösning till mitt lilla problem. När jag är så där riktigt arg eller upprörd på någonting som Stefan har gjort eller inte gjort. Så skriver jag en lapp till honom. Oftast inte en lapp... Oftast ett brev. Mellan 1-2 A4 brukar det bli. ^^ Men när jag sitter där och skriver i min frustration så lättar det. Det har samma effekt som att stå och skrika på honom liksom, fast han hör inte att jag skriker. :P Detta gör jag oftast på kvällarna eller nätterna så lägger jag brevet på bordet så han ska se det på morgonen. Vi pratar nästan aldrig om vad jag "sagt" men jag märker att han har läst eftersom han skärper sig och slutar fjanta omkring. u låter det som om detta har hänt massa gånger. Det har det inte. Under de fem åren som vi har vart tillsammans har jag vart tvungen att skriva till honom två eller tre gånger eftersom det har vart för mycket för att jag ska kunna få fram det på annat sätt. Men så har jag läst det och ja, det har löst saker och ting även om ni inte trodde att det skulle gå.) :P
Nu blev ju detta mer ett inlägg om hur jag är/beter mig när jag är arg, men som ni förstår så kan jag gråta över det mesta och det är liksom ingen idee att försöka få ner alla tillfällena då jag kan brista i gråt, det hade bara blivit en tråkig lista liksom...
Jag gråter när jag tänker på mina barn och hur lycklig jag är. Jag gråter när jag ser en sorglig film på tv (jag behöver inte ens vara insatt i handlingen, gråtande människor får mig att gråta). Jag gråter när jag är ledsen så klart och när jag inte orkar längre.
Men det som är mest irriterande är ändå att jag gråter när jag är arg. När jag är ledsen så rinner tårarna men när jag är arg så sprutar dom! Helt otroligt. Och naturligtvis så blir jag så arg på mig själv för att jag börjar gråta, när jag är arg, att jag gråter ännu häftigare och kan oftast inte få fram ett ord av vad jag ska säga. Detta brukar i sin tur göra att Stefan skrattar åt mig när jag håller på som jag gör och försöker få fram någonting mellan snyftningar och snörvel, så jag blir ännu argare (om med nu går) och gråter ännu mer. Ja ni fattar varför jag tycker att det är jobbigt eller? Jag brukar försöka gå därifrån och lugna ner mig när jag känner att tårarna är på väg. Gråta i "mitt rum" en stund för att sedan gå ut till Stefan och ge det ett nytt försök... I kanske tre minuter innan det är dax för nästa paus... Våra bråk kan därför hålla på ett tag och vi kan tom glömma av vad det är vi bråkar om innan vi har kommit på en lösning.
(För er som undrar så har jag ändå kommit på en lösning till mitt lilla problem. När jag är så där riktigt arg eller upprörd på någonting som Stefan har gjort eller inte gjort. Så skriver jag en lapp till honom. Oftast inte en lapp... Oftast ett brev. Mellan 1-2 A4 brukar det bli. ^^ Men när jag sitter där och skriver i min frustration så lättar det. Det har samma effekt som att stå och skrika på honom liksom, fast han hör inte att jag skriker. :P Detta gör jag oftast på kvällarna eller nätterna så lägger jag brevet på bordet så han ska se det på morgonen. Vi pratar nästan aldrig om vad jag "sagt" men jag märker att han har läst eftersom han skärper sig och slutar fjanta omkring. u låter det som om detta har hänt massa gånger. Det har det inte. Under de fem åren som vi har vart tillsammans har jag vart tvungen att skriva till honom två eller tre gånger eftersom det har vart för mycket för att jag ska kunna få fram det på annat sätt. Men så har jag läst det och ja, det har löst saker och ting även om ni inte trodde att det skulle gå.) :P
Nu blev ju detta mer ett inlägg om hur jag är/beter mig när jag är arg, men som ni förstår så kan jag gråta över det mesta och det är liksom ingen idee att försöka få ner alla tillfällena då jag kan brista i gråt, det hade bara blivit en tråkig lista liksom...
Kommentarer
Trackback
