Idag har jag nog haft en av tidernas jobbigaste dag på jobbet! GUD! Jag började ju tolv och när jag kom dit fick jag reda på att jag började med en halvtimmas rast. Fan! Då hade jag ju kunnat komma en halvtimme senare så hade jag ju sluppit sitta där och uggla. Men men sånt händer. Så såg jag att jag skulle vara hos samma tant hela dagen (fram till kvällsarbetet) och jag tänkte "det var ju inte så kul, men va fan det funkar." Men när jag gick dit så visade det sig att hennes son hade hämtat henne och hon kom fan inte tillbaka förän halv fem! Jag sprang runt som en tok och jagade de andra som jobbade för att se om de behövde hjälp med någonting men ingen ville ha hjälp eftersom det var lugnt överallt. Så ja... Det var ju bara att sätta sig och vänta tills tanten kom hem. *Suck*

När kvällsarbetet satte igång upptäckte jag att det var en riktig snabbeVille jag jobbade med alltså. Han hade typ fem vårdtagare innan den sista som vi hade tillsammans och jag hade typ sju. När jag var klar med mina ringde jag och frågade om han var klar. Det var han ju inte. Så jag tog de två han hade kvar så jag slapp sitta och vänta. ÄNDÅ fick jag vänta. Sedan kom vi till den sista tanten kvart i åtta när vi egentligen skulle vara där fem över åtta. Men det gör ingenting. I alla fall så har tanten 40 minuter inbokad tid så det vi ska göra där tar i normala fall inte mer än 40 minuter. Men klockan nio ringde de inifrån basen och frågade hur det gick för oss och sa att de går hem nu. VA FAN?! ALLVARLIGT?! Det tog över en timme att lägga tanten för han var ju så seg hela tiden! Och gjorde liksom ingenting om jag inte sa till honom. "Gå och hämta nattlinnet", "Du som ändå står vid toapappret, torkar du?", "När du ändå var i köket varför hämtade du inte vattnet hon bad om?", "Flytta på dig! Jag kommer inte förbi med rullstolen när du står mitt i dörren....!!" *Mutter mutter* Hoppas jag får vara mer ute i fortsättningen så jag slipper honom, men sån tur kan jag väl inte ha..