Tyvärr har jag väl fått börja inse detta... Om bara ett par dagar "fyller" Rasmus 6 månader. När jag ser på honom ser jag fortfarande min lilla bebis. Va fan han har svårt med att öppna munnen när han får vanlig mat/gröt så jag heltidsammar honom fortfarande ju! Jag hade ju tänkt att sluta vid ett halvår ju!! Som det kan gå... Men jag har inte ont av det, han är ju min lilla bebis. Och bebisar ammas ju. ^^

Men så tänker man på hur Hugo var när han var ett halvår... Jag tänker inte utvecklingsmässigt för jag minns liksom inte hur han var där... :S Men när Hugo var ett halvår så köpte vi den blå/grå sittvagnen till honom. Rasmus har fortfarande liggvagnen (även om han oftast sitter i den men ändå...). Hugo var ju en stor kille men Rasmus är fortfarande min lilla bebis.

Men i alla fall... Lite skryt också då. ^^ Haha nej men lite stolt berättande som har fått mig att vakna och inse att han inte är en bebis längre ändå.

Rasmus kan nu:
-Vända sig om till både mage och rygg, fast till rygg är konstigt nog lite svårare.
-"Ställa sig upp" i krypställning när han ligger på golvet.
-Gunga en liten stund i krypställning.
-Åla sig lite, han har inte riktigt kommit på hur man gör; men iväg kommer han!
-Gå dit han vill i gåstolen.
-Stå upp om han får hålla sig i någonting.
-Från och med igår också ställa sig upp om han får hålla sig i någonting.

Kanske är han ingn bebis ändå liksom... ^^