När jag var gravid med Hugo så arbetade jag fram till den 18 augusti. Hugo var beräknad den 24 september (men behagade titta ut den 23) så jag var alltså havandeskapsledig i ca en månad. När jag skulle "gå hem" var det folk på jobbet som fortfarande inte hade fattat att jag var gravid och gav mig stora ögon när jag berättade att det bara var en månad kvar. 

Trevligt. Det är precis sånt man vill höra... Eller inte. Alltså missförstå mig inte. Jag vill inte höra "fan va stor du är!" heller men det är ju inge kul om folk inte ens ser att man ar gravid. Att de tror att jag bara går omkring och faktiskt är så här tjock...

Idag fick jag ännu en sån där rolig kommentar. När jag lämnade Hugo på dagis så frågade en fröken mig ifall jag skulle börja den nya terminen idag. Jag berättade att detta är min sista vecka och att jag inte kommer hoppa på nästa termin eftersom jag är beräknad om tre veckor... Varpå jag fick stora ögon tillbaka med en kommentar som:
Då undrar jag naturligtvis... Vad har munimmamman med saken att göra? 

Jag vet att jag inte är överdrivet stor. Och jag är glad för det faktiskt. Det hade vart ännu jobbigare om jag var större och jag tycker att jag är nog så otymplig som det är. ^^ Smidig som ett kassaskåp!

I går när jag gick runt och plockade saker från golvet så började Hugo stånka ljudligt och böja sig och ta lite i golvet. Efter ett tag undrade jag vad han sysslade med och frågade Stefan. Stefan skrattade och berättade att han härmar mig. Jaha. Det kändes ju roligt. Haha ser jag så rolig ut när jag plockar grejjer att man måste härmas. XD Haha då ska jag nog börja sätta upp kameror här hemma för det kan ju hända att jag gör massa roligheter ;)