För er som inte vet, så jobbar jag på ett boende för mentalt handikappade (utvecklingsstörda). Jag trivs väldigt bra på mitt "hem" och jag tycker så mycket om de som bor där! Ibland får man så otroligt spontan och underbar respons!

I eftermiddags:

Jag sitter hos Boende 1 och tittar igenom en kortlek med hundraser-motiv. Jag hittar en bild på en jättesöt långhårig yorkshireterrier med en rosett på huvudet. Jag håller upp kortet mot killen,

Jag: Tiiitaaa.... Vad söt!
Boende 1: *Ler* Den liknar ju dig hehe....
Jag: Jasså du *blink blink* du tycker att jag är söt. Hehe.
Boende 1: *tittar ner i golvet* ja...

NAW!!!! SÖTNOS!

Senare på kvällen:

Jag, Boende 1 (samma som tidigare) och Boende 2 spelar spel när jag slutar. De frågade om jag skulle komma tillbaka imgn men jag förklarar att jag inte jobbar imgn och att jag kommer att börja jobba på ett annat hus nu över sommaren. Vi säger hej då och när jag hunnit runt hörnet...

Boende 2 ropar: Amelie! Vill du ha en kram?
Jag: *går tillbaka* Jag vill alltid ha kramar! *kramar om*
Boende 1: Jag kan väl också ta en då... *suck*
(Det märks tydligt att han vill ha en kram men tycker typ att det är lite pinsamt att be om en. Han är en sån mysis innanför den tuffa fasaden.)
Jag: *kramar om*
Boende 1 drar handen över min rygg i kramen och säger tyst: Ta hand om dig...

Att jag inte dog! Så underbar är han!! Hoppas att det inte har vart rörigt att läsa... Men det var så underbart eftersom killen är en tuffing i 25årsåldern. Och om jag ska vara helt ärlig så har jag aldrig fått någon respons från honom tidigare. Han har mest sökt sig till de andra personalen, som han känner bättre.
Mitt hjärta svämmar över...! <3 Det är då lite tråkigt att man inte ska tillbaka på länge =(