Åh livet kan knappast bli mycket bättre än så här! Eller jo det kan det ju. Vi kunde ju ha haft jobb! Men ändå. Den lilla detaljen känns inte så viktig när allt annat är perfekt. Och Stefan har ju praktiskt taget ett jobb som väntar, vi väntar bara på pengar så vi kan betala avgiften till taxikortet. =) Lyckliga är de som har vett att leva på kärlek. 

Någonting konstigt har hänt. Jag vet inte vad det är och jag försöker febrilt att ta reda på det. Jag ska träffa Marita idag och jag tänkte försöka tvinga med mig henne till stan en sväng. Konstigt konstigt. Den som överlever får se :P Jag känner mig helt konstig i hela kroppen. Jag är trött så jag håller på att somna varge andetag typ. IGEN! Det var ju inge längesedan jag var sån här ju. Det känns som om jag har massor av fjärillar som ligger under huden på mig och flappar med vingarna. Vad är det som händer egentligen? Mysko... Jag har massa spring i benen, men det kan ju ha ett samband med mitt oerhörda sockersug. Vad kommer det ifrån? Inte är det dax för mitt månadsliga sockersug inte. Jag är mitt emellan. Jag känner heller ingen som hellst oro längre över någonting. Allt är bara så förbannat bra! Livet leker och jag älskar det! Är det våren som gör mig sån här? Är det att all snö har smält i racerfart? Kanske. Kanske är det bara så att jag älskar livet just nu. Att jag är förbannat lycklig. Det tror jag. Men det är ändå konsigt! =)