Men min första kärlek måste jag ändå säga är Patrik. Vi träffades i sexan och var tillsammans till och från fram till åttan. Vi bråkade en hel del och i våra pauser så har vi käftats ganska rejält. Jag träffade sedan Patrik igen i slutet på nian, han var ett år äldre och hade då börjat på en annan skola så vi hade inte sets på ett år typ. Vi hittade tillbaka till varandra igen men precis som alla andra gånger så slutade det även denna gången. Efter ett tag så ville Patrik att vi skulle försöka igen, precis när jag träffat Stefan. Jag tänkte att det är väl lika bra att ge Stefan en chans eftersom jag rean visste hur det skulle gå med Patrik; antagligen som alla andra gånger. Och tur var väl det. Annars så hade jag väl inte vart där jag är idag. =) 

(Det är väl typ meningen att man ska säga några ord om att tidigare pojkvänner inte betyder någonting jämfört med den man har nu, men jag anser att Patrik är en väldigt viktig person i mitt liv och utan honom hade jag inte vart den jag är idag. Så är det bara han kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Sen är ju Stefan den jag har valt att leva med och jag antar att det talar för sig själv.)