Jag vet inte vad som är fel på honom. Jag vet inte vad jag ska göra men någonting är det ju. Han är inte alls som han brukar vara. Han pendlar från att vara den goa glada Hugo som vi känner igen till att vara världens lilla gnällfis.

Idag ringde jag till min VFU och sa att jag inte kunde komma eftersom Hugo var så gnällig och olik sig hela veckan. Jag tänkte att det kanske blir bättre om han får vara hemma och krya på vad det nu är som är fel. Men i morse var han ovanligt glad. Så jag tänkte att istället för att sitta hemma och kolla på Cars hela dagen så kan han ju gå iaf. Han hade ju bara tid på dagis mellan 10 och 14 så det skulle ju ändå bara bli en korttis. Och så kunde jag skriva lite på min VFU-reflektion och göra någon nytta. 
Stefan tog med honom vid 10 när han skulle åka till jobbet och lämnade Hugo på vägen då alltså. Men så hade Hugo vägrat att gå. Han hade skrikit och levt loppan på dagis och inte alls velat stanna. Så Stefan fick ta med honom till jobbet. Som tur var hade han "bara" utbildning så kom han hem efter den och lämnade Hugo för att sedan åka iväg och jobba. Men usch. Vilken tur då att jag var hemma. Haha.

Nej men det är ganska jobbigt att inte veta vad som är fel. Han verkar ju inte ha ont någonstans och det är nästan bara i samband med dagis som är är så hän gnällig. Jag har pratat med dagis och de har inte märkt att det har hänt någonting. Det kan ju vara så att han helt enkelt är inne i en separationsångestfas. Men det är ju inte så roligt det heller. Stackars min lilla älskling!

Jag hoppas i alla fall att det inte hänger ihop med att min mormor hämtade honom i tisdags. Och att han inte kom hem förän efter dagis på onsdagen. Även om det mycket väl kan vara så tyvärr. Så hoppas jag verkligen inte att han tror att om han stannar på dagis så kommer han inte hem sen... *suck* Det är inte alltid så lätt att veta vad felet är. Han kan ju inte berätta heller...