Jo jag hoppas på det. Jag hade jättesvårt att sova inatt. Somnade nog inte förän vid ett - två. Men det gick ganska bra ändå. Jag kan ju helt ärligt erkänna att jag inte ville gå upp när klockan ringde vid sex. Men det är sånt man får ta. (Undrar bara hur det kommer sig att jag inte var trött igår... Var det pga. min sovmorgon till halv tio kanske?)

Anw. Lycka är verkligen när man kommer upp på morgonen och hinner äta frukost i sin ensamhet och filosofera ut över internet, innan det är dax att väcka skrutten. Härligt med lite tid för sig själv liksom.

Idag blir det skola för hela slanten. Plugga på bussen till skolan, plugga i skolan... Ett litet avbrott vid halv elva då jag ska gå till sjukgymnasten och kolla min höft. Plugga igen i skolan och sedan på bussen hem. Eventuellt måste jag även plugga när jag kommer hem. 
Sedan kommer eventuellt Camilla hit idag också. Faktiskt så måste jag nog se hur jag ligger till i skolarbetet. Det kan vara så tråkigt att jag måste skjuta upp våran date lite till. I morgon ska vi ha hittat en massa information och sånt till våran grupparbete och hittar jag ingenting på förmiddagen; ja då är det ju bara att fortsätta tills man hittar det man söker.

På tal om sjukgymnastiken så tänkte jag igår att "bara för det så har jag säkert inte ont alls i morgon. Typiskt min tur liksom." Och faktiskt så har jag nästan inte ont alls idag. Jag har lite blandade känslor över detta. Visst är det härligt att kunna sitta/stå/gå utan att ha ont. Men idag av alla dagar?! Det hade väl vart bra OM jag hade ont för att lättare kunna definiera för sjukgymnasten vart och hur det känns. Men som sagt. Det är typiskt min tur.
Jag har ju haft problem med mina knän i några år. Gått på läkarkontroller och så vidare för att få reda på vad det är som är fel och även få ett intyg till gympan i skolan; att vissa dagar klarar jag helt enkelt inte av att springa runt och skutta. Men varje gång jag har fått en bokad tid så har jag inte kännt av någonting så läkaren har alltid sagt att det inte är några problem. Typiskt. Men säg det den där dagen då man knappt kommer upp ur sängen liksom. När man tar ett par steg och inser att knäna inte håller för att ens gå till köket. *Suck* Nej, därför är jag lite rädd för samma sak igen; men vi hoppas på det bästa och att hon hittar felet.

Hoppas ni andra får en lika bra dag som jag tänker ha! ^^