Jag har fortfarande inte tid....
I går var jag ju hos sjukgymnasten. Och känner ett sånt härligt lugn som infaller sig efter att man fått svar på sina frågor. *Not* Hon hade ingen aning om vad det är jag har och tycker att det låter lite skumt. Hon sa att det är roligt att man ibland får in pat. som har någonting annat, som inte alla andra har. Lite variation så där och att det kan bli så ibland eftersom alla inte reagerar på samma sätt på grav. Men jag kan ju helt ärligt säga att det är inte roligt att vara den där som har någonting helt annat... Det är lite tråkigt faktiskt.
Men hon konstaterade att det INTE är foglossning jag har. Hon konstaterade också att det INTE är ischias och min svanskota är förmodligen INTE ur led. (Hade den gått ur led i Hugos förlossning så hade jag kännt av det med en gång och det hade inte tagit två år innan det gjorde ont.) Så det känns väl bra i alla fall?
Nej faktiskt inte. Eftersom hon inte visste vad som var fel, vet hon heller inte vad man kan göra åt det. Jag fick ett bälte, men jag vet inte om det hjälper; hon hade ingen aning. Jag har haft det på mig hela dagen idag men jag känner ingen direkt större skillnad på alla andra dagar. Jag har fortfarande ont.
Hon sa också att jag ska sluta göra saker som gör ont (det är ju lätt när ALLT gör ont), att jag skulle ta mig några pauser i vardagen för att vila ryggen lite ibland och att jag skulle sluta svanka så (vilket också är otroligt lätt eller...)
Ja, det var väl det som hon sa. Att om det blev mycket värre skulle jag höra av mig igen men att i nuläget visste hon inte vad hon kunde göra.
Det var min förmiddag igår det. Efter det var jag på föreläsning i skolan. Den var ganska tråkig. Sedan åkte jag ut till siba med Marita och Nova. Stefan har byggt ihop sängstommen till Hugos säng (nu fattas bara själva sidorna som utgör bilen) så kastade han ut spjälsängen så vi fick så snällt köpa en madrass till lillkillen. Vi kikade även på skor och vinterkläder på Maxi. Det blev lite sent så Maxi var allt som hade öppet. Eller ja, vi han med en snabbis på Lindex med, men hittade inget där. På Maxi blev det ett fleeceställ till Hugo för 129:- asbra! Så blev det ett tvåpack raggisar till honom med, och en jäkla massa svordommar på alla gummistövlar som jag inte kommer i (jag har för breda vader).
Det var alltså hela gårdagen det och idag har jag vart i skolan och sedan åkte lilla familjen till torp. Vi skulle lämna tillbaka en grejj på biltema. Så svor jag över ännu fler stövlar, hittade ett par mammajeans på HM för 150:- och tänkte: Asbra! Så nu är jag ett par brallor rikare. Asbra! Haha.
Sedan kom jag hem och åkte med en gång med Marita till friskis och spann. Det var jobbigt men skönt. I morgon ska vi gympa medelpass, hoppas det går lika bra. Om inte min höft/rygg dödar mig innan träningen börjar vill säga.
Ja.,.. det var allt. Nu ska jag sova för jag är jättetrött. God Natt!
Jo jag vet, det vore toppen om det inte var diabetes, givetvis. Men man blir allitd eller jag iaf orolg som satan när det är ngt, speciellt när Alexander klagar eller säger att han mår kasst för han ringer ju inte V.C i första taget om han inte känner att det måste om ens då liksom,,karlar...Vad hade du för symptom och gick det över sedan? Kram
Jag provade byxblöjor idag, jag tyckte det var lite krångligare att ta på eftersom Lukas ligger så snällt på skötbordet så gör inte dom något extra där, men jag kan tänka mig att när man bar barn som går att de är smidigt att dra på och dra ner istället för att lägga ner dom...Men hur FAN gör man om de lägger värsta bajsblöjan? får man ju klippa upp på sidorna annars har man väl det överallt..haha..återstår väl att se.