Idag fyller min "kusin" Patric år. Vi är "lika gamla", men han är tre dagar äldre än mig. Det var som en väckarklocka idag när jag gick in på FB och så stod det "gratulera din vän Patric". Det betyder ju att jag fyller år snart. Då blir jag hela 23 år gammal! Jättegammal.... ^^ 
Nej men seriöst. Jag tycker inte att det var alls längesen det var den 16 februari och jag tryckte ut Rasmus. Nu är han ett halvår redan och snart fyller även min stora prins tre år. Helt sjukt. Vart har tiden tagit vägen? Och varför har jag fortfarande inte bestämt mig för vad jga vill bli när "jag blir stor"!

Jag har värsta ångest för att Rasmus redan är ett halvår för det betyder att mina mammadagar snart är slut och jag måste ha bestämt mig för vad jag vill göra till våren/sommaren/hösten/resten av mitt liv liksom.... Jag vill inte det. Jag skulle bara vilja ha ett par år till ledigt och sedan bara få ett jobb som jag vill ha. Punkt. Varför kan det inte vara så lätt bara?

Nej nu orkar jag inte med det här längre. Dumma tankar som smyger sig på på nätterna. I morgon ska jag ringa runt en massa så jag behöver min sömn inatt ;)