Vi var ju inne på förlossnngen natten mellan 14 och 15 feb eftersom han inte ville röra på sig. Väl där sa hon ju att det är vanligt med en liten blödning och sammandragningar efter att hon har känt på livmodertappen. Men vi åkte hem och sov utan att märka någonting speciellt.

Den 15 skickade jag Hugo till dagis och åkte in till stan för att gå till MVC för sista gången och även till HV för att hämta den sista tentan jag skrev. Jag kände ingenting under dagen och kom hem lagom till att hämta Hugo vid två. När jag kom hem och gick på toaletten upptäckte jag en liten blödning och började även känna sammandragningar när klockan närmade sig 4. Jag tänkte att det hade en koppling till natten innan och brydde mig inte mer om det.

Vid 7 kom ytterligare en blödning och jag började reagera på att sammandragningarna kom relativt tätt. Men tänkte att det fortfarande skulle sluta snart eftersom det har hänt tidigare. Jag tänkte på annat och la Hugo för att sova. Jag hörde även av mig till Stefan. Jag sa att jag kommer antagligen inte att ringa och be honom komma hem (han hade möte på jobbet och slutade inte fören halv tio), men så att han visste om läget i alla fall.

Vid nio började det kännas. Nu började värkarna komma liksom och jag skickade iväg ett sms till Stefan och berättade hur läget var. Jag började även klocka värkarna och de kom med 8 min mellanrum. Jag ringde till Anna Lena efter order av Stefan och Anna Lena undrade om hon skulle komma. Själv var jag hur lugn som hellst och sa att vi ringer tillbaka till henne när det är dax. Än så länge kunde hon stanna hemma och ta det lugnt.

Värkarna blev starkare och började göra ont, jag blev också lite nervös när Stefan inte var hemma vid tio. Det tar ju inte en halvtimme att åka från hans jobb... Så jag ringde och då var han nästan hemma. XD När han kom hem hoppade vi in i en varm dusch och sedan la jag mig i soffan och kollade på plastikkirurgerna 90210 medan Stefan satt vid datorn.

Vid elva ringde vi till Anna Lena igen och sa att hon kunde ta det lugnt, men att hon kunde börja dra sig hitåt. Värkarna kom nu med 3 min mellanrum men gjorde fortfarande inte så ont som jag kom ihåg att de gjorde med Hugo. Med Hugo grät jag igenom värkarna innan vi åkte in; den här gången räckte det med att jag rörde lite på mig och koncentrerade mig på att slappna av så klarade jag mig igenom. Men eftersom de kom såpas tätt så ville jag åka in för den sakens skull.

Anna Lena kom och jag tog på mig lite kläder. Det tog ju ganska lång tid eftersom man är så osmidig som man är och att man har värkar ganska tätt. Men vid tolvtiden kom vi iväg och vi var tvungna att åka vägen förbi Figge och låna en 100-lapp till snus. Stefan hoppade in på Shell och köpte en dosa och en dubbel nougat till mig. Jag ttryckte i mig den och kände att värkarna blev lite starkare där i bilen. Antagligen eftersom jag inte kunde röra mig på samma sätt som innan.

Vid kvart över tolv kom vi in på förlossningen och jag fick ligga i en CTG i en halvtimme. Sedan undersökte hon mig och sa att jag var öppen 5 cm. Min rygg höll på att döda mig! Jag hade asont i ryggen verkligen och BM frågade om jag ville prova akuounktur. Varför inte tänkte jag men efter en nål (av fyra som hon tänkte sätta i ryggen) så fick hon plocka ut den igen. Något så äckligt! Nej det var inte skönt alls! Jag fick bada istället och när jag kom in dit så fick jag en härrejävlars värk som liksom aldrig gav med sig. Den blev bara lite svagare in emellan men det kändes som om jag höll på att gå av på mitten. 

Efter den halvtimmen ville jag verkligen ingenting hellre än att få ryggmärgsbedövningen. Jag orkade inte mer. Men så undersökte BM mig där i badet och se där ja, jag var helt öppen. För sent för bedövning. Jag hade öven väldigt svårt med att hålla ihop benen eftersom jag kunde känna hans huvud; det satt liksom "i vägen". Så jag blev förflyttad tillbaka till sängen igen och på vägen dit började krystvärkarna.

Jag hatade ju lustgasen med Hugo. Jag blev helt yr och det kändes som om jag skulle trilla ur sängen. Den här gången var lustgasen min räddning. Jag tror inte att den var så stark, den var nog ganska svagt inställd eftersom jag aldrig kände någonting egentligen. Men just grejjen att ha någonting att koncentrera sig på var helt underbar att få. Värkarna började även nu avta lite gran och mellan krystvärkarna klarade jag av att slappna av så mycket att jag hade kunnat somna om jag inte var där jag var liksom. Jag kunde även känna att R trängde sig längre och längre ner och jag fick en spark av honom. Uppåt som om han tryckte ifrån med fötterna för att komma ut. 

Det gjorde förbannat ont. Men det är väl heller ingen som sagt att det skulle vara skönt att föda. Eller ja, det finns det ju, men jag tycker inte det i alla fall. :P Ut kom han i alla fall och han var helt tyst. Så länge att jag både han undra och fråga varför han inte skrek. Men precis när jag ställt frågan så fick jag upp honom på bröstet och han skrek. Då frågade Stefan om det var tillräckligt för mig. :P Klockan var 02,19 när han tittade ut.

Moderkakan var lite jobbig att få ut. Den ville verkligen inte. Hon drog och tryckte men den satt kvar. Så fick jag en spruta med någonting som skulle hjälpa till men icke. Sedan satte hon två akupunkturnålar i lilltårna på mig som hon skruvade på titt som tätt. Men ingen moderkaka. Så fick jag en spruta i navelsträngen med "medicin" som skulle hjälpa den att släppa. Men den satt där den satt. I alla fall en stund till. :P Vid 3 så kände jag en värk komma och BM drog som fan i navelsträngen typ. Haha. Men ut kom den i alla fall och allt såg bra ut.

Jag skadade mig ingenting under förlossningen, mer än att jag blev ganska svullen och så som man gärna blir efter att ha tryckt ut en unge. Men det enda som hände var att jag tydligen fick ett "skavsår" som jag inte har kännt av alls. Fan va underbart! Med Hugo så sprack jag ju, som de sydde, och sedan gick stygnen upp men de tyckte att det var onödigt att sy igen det igen. Jag grinade mig igenom 6 veckor för det gjorde så jävla ont. Därför är jag förbannat lättad och tycker att det är ashärligt att jag inte skadades mer denna gången!