Jag vet inte vad det är med mig. Men jag gick och la mig "i tid" i går. Klockan hade bara slagit tolv när jag somnade. Sedan kom Stefan in i sängen och jag vaknade. Naturligtvis. Inte för att han gjorde väsen av sig men för att jag helt enkelt är förbannat lättväckt. När han upptäckte att jag inte sov längre så började han trycka på magen för att känna efter Rasmus och "trycka ut honom" som han sa. Vilket var lite mysigt en stund, att han låg där å kände på magen, men orka det i en evighet när man vill sova liksom! ^^ 

Sedan när Stefans klocka ringde kvart i 6 i morse så fick jag för mig att min klocka skulle ringa samtidigt. Så jag låg och lyssnade på när Stefan gick upp och väntade på min klocka (den går några minuter efter Stefans). Men det ringde ingen klocka. Vet ni varför? För jag ska inte gå upp! Jag lyckades precis somna om när Stefan kom in och frågade vart jag gjort av Mongos koppel för han kunde inte hitta det. Vilket i och för sig inte var så konstigt eftersom jag hade lagt det på tvättmaskinen igår. Men ändå. Där låg jag. Klarvaken och lyssnade till stormen utanför. 

Det var väl lika bra att gå upp då. Men det kändes inte roligt. Inte ens Hugo är ju vaken. Och Mongo ligger och stensover. Jag käkade lite frulle och nu börjar jag känna mig lite trött igen. Jag ska nog ta å ringa till dagis och knalla in i sovrummmet igen. Försöka sova i alla fall tills Hugo vaknar liksom.

Det blir inget dagis för min lilla plutt idag. Det är nog bäst att han får vara hemma så ser jag hurdan han är idag. Så märker vi väl om det blir dagis i morgon för hans del. Det är ju ingen ide att släpa iväg honom till dagis om han inte mår tipp topp, när jag ändå är hemma liksom.

Kanske baka bullar idag med. Om jag har mjöl så det räcker. Mumma.