Ingenting
Jag kom på idag att jag har ju inte uppdaterat på någon dag eller två... Men det är inte för att det har hänt någonting med Rasmus, han har börjar sparka igång lite värkar här och då men ingenting regelbundet. Det verkar som om han trivs bra där inne och tänker stanna där ett tag till... :P
Spelar väl egentligen inte roll men jag vill ju att han ska komma ut nu det är klart. Men så länge jag inte ligger här hemma med oregelbundna värkar som hindrar mig ifrån vardagen så är det väl lugnt. Det är ju inte så att jag störs av dem, de är inte särskilt starka. Så än så länge är det bara ganska mysigt och det känns som om det i alla fall inte är SÅ långt kvar tills han bestämmer sig för att komma ut.
Nej här hemma flyter vardagen på relativt normalt. Jag har inte orkat tvätta på aslänge så varje gång jag går in på toaletten så blir jag gött deprimerad över min lathet och vänder ut igen. För det är ju för ansträngande att faktiskt ta tag i tvätten någon gång. Man kanske kan hoppas att om jag har struntat i de tillräckligt länge så skulle Stefan ha slängt in en maskin. Men det kan jag ju drömma vidare om... Stefan har mer kläder än mig, vilket betyder att jag drabbas av klädbrist långt före honom. Faktiskt så har jag minst kläder av oss tre, det kan ju ha någonting att göra med min mag-size också. :P
Nog om min tvätt... Vem fan vill läsa om det?! :D Nu ska jag försöka ta mig i kragen och göra någonting nyttigt. (Fan va redigt det där lät nu då... Jag kommer antagligen att sitta här vid datorn tills Hugo ska hämtas från dagis. :P )
Spelar väl egentligen inte roll men jag vill ju att han ska komma ut nu det är klart. Men så länge jag inte ligger här hemma med oregelbundna värkar som hindrar mig ifrån vardagen så är det väl lugnt. Det är ju inte så att jag störs av dem, de är inte särskilt starka. Så än så länge är det bara ganska mysigt och det känns som om det i alla fall inte är SÅ långt kvar tills han bestämmer sig för att komma ut.
Nej här hemma flyter vardagen på relativt normalt. Jag har inte orkat tvätta på aslänge så varje gång jag går in på toaletten så blir jag gött deprimerad över min lathet och vänder ut igen. För det är ju för ansträngande att faktiskt ta tag i tvätten någon gång. Man kanske kan hoppas att om jag har struntat i de tillräckligt länge så skulle Stefan ha slängt in en maskin. Men det kan jag ju drömma vidare om... Stefan har mer kläder än mig, vilket betyder att jag drabbas av klädbrist långt före honom. Faktiskt så har jag minst kläder av oss tre, det kan ju ha någonting att göra med min mag-size också. :P
Nog om min tvätt... Vem fan vill läsa om det?! :D Nu ska jag försöka ta mig i kragen och göra någonting nyttigt. (Fan va redigt det där lät nu då... Jag kommer antagligen att sitta här vid datorn tills Hugo ska hämtas från dagis. :P )
Kommentarer
Trackback