Häromdagen gick jag hem ifrån dagis. Jag mötte en man med tre barn som sprang långt före honom. De hade bråttom till pulkebacken (det var en av de där dagarna då det var massa snö överallt...). Pappan ropade på barnen på ett annat språk men det lät som han sa typ "kom hit"... Barnen kom i ilfart tillbakaspringande mot sin pappa och tjöt av både lycka (antagligen över pulkaåkningen) och lite piperi (som jag brukar kalla det). Jag vänder mig om för att se vad som kan ha fått barnen att bli kinkiga på den korta stunden och upptäcker en gammal man med en labrador längre bak. That's it liksom. 

Jag, mannen och pappan med barnen hamnade i en korsning samtidigt och jag hör mannen säga till den gamle att han skulle hålla hunden intill sig för den kan skrämma barnen. Jag tittade på mannen som ja... Hade hunden intill sig. Inte så att hunden gick på sträckt koppel på fötterna på gubben men den gick hur snällt som hellst brevid gubben. Jag hör igen hur pappan blir irriterad och säger till gubben att hunden kan hoppa fram till barnen och han vill att gubben ska ta ett bättre tag om den eftersom barnen kan bli rädda. Den gamle förklarar att han känner sin hund och att hon inte skulle gå fram till barnen och menar att ser han inte hur snällt hon går brevid honom?

Jag blir lite irriterad, dels för att ingen flyttar på sig så jag måste sick-sacka fram igenom klungan och dels eftersom jag ser att hunden inte bryr sig ett skvatt om barnen. Varför skulle den helt plötsligt hoppa på dem? Och tror mannen verkligen inte att om det fanns risk för det så skulle gubben ha vidtagit åtgärder? När jag är ute med Mongo så springer han relativt löst runt mig, men när det kommer folk och andra hundar så drar jag honom åt mig eftersom jag vet att han gärna vill fram och hälsa.

En annan sak jag störde mig på var också att mannen verkar ha bestämt sig för att hundar är farliga och opålitliga och måste ropa intill sig sina barn för att lyssna på när han förklarar för en gammal man att hans hund kan hoppa på dem. Vad tror han att det gör för hans barn? Hur tror han att de kommer att reagera på hundar i framtiden? Antagligen med skräck eftersom de tror att hundar är såpas opålitliga att inte ens deras ägare känner dem och vet om de skulle gå fram till någon eller inte. 

Eftersom jag är svensk och svenskar håller tyst... Så sa jag ingenting. Men jag blev ganska irriterad på pappan. Han  ville säkert bara väl, men jag tror inte att det blev rätt någonstans...