Only girl in the world
För ett år sedan satt jag här och bara njöt av min bäbis i min mage. Jag hade lite ont, var osmidig som fan och trötthet; det var bara förnamnet på vad jag kände. Men jag njöt och älskade varje dag som jag hade min älskling i min mage. Jag kan fortfarande idag känna att jag skulle vilja ha honom kvar. Men nej, han hade nog inte fått plats idag. ;)
Men min poäng var just att jag inte tyckte att det var jobbigt att gå över tiden. Det som var jobbigt var ju just att folk tjatad så hela tiden. Att folk jag knappt pratade med började höra av sig och fråga om någonting hade hänt. Ursäkta men varför i helvete skulle jag ringa till dig och berätta att jag börjar känna värkar etc. om vi inte har pratat på ett år? Ehm. Nej tack.
Men så är det ju lite när man är gravid. Man är liksom ingen privat person längre utan man är liksom offentlig och alla har tydligen rätt att få reda på precis allt som händer/har hänt. Det är lite tråkigt eftersom det liksom inkräktar en del på ens privatliv. Men det är ju en fis i rymden om man jämför med den lyckan det faktiskt är att vara gravid. Helt underbart trots alla krämpor och bekymmer. ♥
Och bebisen sen... Oh gud vad de gör det värt det! Man kan känna att man bara ger och ger och man sliter helt ut sig själv för de små skitarna. Men man får ju tusen gånger så mycket tillbaka! De små förgyller och lyfter ens liv till en helt annan nivå. Det är helt sjukt! (Även om man ibland skulle vilja ta den ena och slå den andra med eftersom de lyssnar så jävla dåligt! :P)
Hugo
Rasmus
Imagine, my little baby is so big already. Think that I, a year ago, already passed my expected date of birth with him. Today he is six day over time. My precious. That means that its only 4 days left until he turns 1. :P 10 days over time, he is. (Hugo came out the day before he was expected..)
A year ago I just enjoyed my pregnancy. Sure I was in pain, I could barley move and I was so tired! But I felt wonderful and loved every day. I still have my moments when I just want him back in there again. But no, I don't think he would fit in there today. ;)
My point is that I didn't have any trouble passing the expected day. What was annoying was that everyone just kept calling and asking all the time. People I haven't spoke with in like a year or so started to talk to me again, asking if I started to feel something or not. Excuse me, but why the hell should I tell you? If we haven't talked for that long, I don't think you are the first one I'd call! No thank you.
But it is like that when you are pregnant. You are no longer a private person, but everyone else has the right to know everything about everything. At least they think so. Its kind of boring since it should still be my privacy but I don't have anything of that left. But that's just a "fart in space" if you compare those problems with the love and happiness that the child is blessing you with. So wonderful even though its hard sometimes.
And the baby... Oh my, it's worth it! Sometime you feel like you just give and give and give but you will get so much back! Kids brightens and fill your life with so much joy and happiness that's its just crazy! (Even though you some time would like to take one of them and hit the other one with because they listen so badly to what you say! :P)
De ger inte tusentals tillbaka ;) Man får nog lägga över miljonen på de små skitarna :-P haha.
Läge att sätta dom i arbete tidigt för att betala tillbaka ;)
Så.. när kommer Stefan över och lanar med mig? ;-(
Håller med dej om att man mår så jääääkla bra av att vara gravid (även om det är längesedan för mej).
Smärt och smidig som ett kylskåp men så jäkla stolt ändå. Och javisst, även om det är jobbigt ibland (helvetiskt) så älskar man ju dom så att hjärtat skulle kunna gå sönder och en hemlis, det går inte över när dom blir vuxna, man älskar dom så otroligt även då :-)
